När autopiloten går på kafferast

Om du tycker att livet går på slentrian och känns lite grått och trist så kanske du skulle hänga med mig en dag?!

Oftast är jag lugn och har full koll men så vissa dagar, vissa stunder så bara händer det saker. Jag är i mig själv, missar en detalj och plötsligt så hamnar jag mitt i ett vardagsäventyr. Så var det igår (detta blogginlägg är en repris från 2019).

Ute regnade det. Min plan var att gå till mitt möte, arbeta lite och senare åka hem med mannen. Trodde jag skulle hinna promenera i det uppehåll som infann sig mellan frukost och avfärd men icke sa Nicke. Precis när jag var redo att ge mig iväg så meddelade mannen att det ösregnade. Okey, stövlarna satt redan på fötterna men regnjackan behövde plockas fram och sättas på. Ryggsäcken lät jag hänga under kappan och paraplyet tog jag i handen.

Det är mysigt att gå när det regnar. Tycker jag. Eftersom dropparna föll snett framifrån så vinklade jag paraplyet och strosade framåt. Upptäckte att jag svängt av fel cykelväg, den som är snäppet före den jag alltid tar. Inga problem tänkte jag som vet hur kompassen i mitt huvud fungerar. Bara att hålla till höger så kommer jag in på rätt väg.

Trodde jag ... Såg inte så bra framåt på grund av paraplyet. Visade sig att min inre kompass styrt in på cykelvägen bredvid vägen som bussen kör, inte fel men heller inte den väg jag önskade gå. Mindes att jag sett en närliggande byggnads baksida från cykelvägen och tänkte att den rätta vägen borde ligga precis bakom.

Kompassen i huvudet visste riktningen men HÄR hade jag aldrig gått tidigare och hade egentligen ingen aning om HUR jag skulle ta mig till cykelvägen annat än att jag valde att följa magkänslan, för det var väl bara att gå runt!?

Hmn ...

Inte riktigt. Jag var typ vilse men samtidigt inte eftersom kompassen i huvudet visade vägen. För att slippa gå i cirkel korsade jag ett fält (tack att jag hade höga stövlar) och följde stigar jag inte visste fanns. Jag kom ut på ytterligare en cykelväg, den jag inte brukar ta (eftersom den går längs en större väg) och valde att fortsätta min promenad på detta sätt. Nu var jag rätt men samtidigt fel eller inte fel bara fördröjd. Min sträcka hade blivit betydligt längre (typ dubbelt så lång) och jag något blötare än jag tänkt men fram kom jag!

Livet blir roligare och intressantare med vardagsäventyr, se bara till att du har tidsmarginal!