Flash backs

Igår för två år sedan inträffade en av de tuffaste och svåraste dagarna i mitt liv men framför allt i mannens. Det som senare skulle bli vändpunkten. För att kunna vända måste du ibland landa på botten och börja om från början.

Igår beskrev mannen hur spänningarna i kroppen satt sig lite över allt, (förutom spränghuvudvärk) runt nacke, axlar och skulderblad. Jag masserar som alltid eftersom det är något som verkligen lindrar och hjälper.

MEN när mannen säger att han har spänningar i kroppen så får jag flash backs till Fars Dags 2020, vilket för mig innebär magont.

Här är det blogginlägg jag skrev morgonen efter Fars Dag: 

I nöd ...

Kamper som avlöst varandra
Promenad i skogen
Yinyogaklass hemma tillsammans
Tittat på gamla foton
Pratat, handlat, fikat, lagat mat
Ny kraftig kramp ... inget tal???
Varför?
Ringer 112
Ambulans
Akuten
Fortfarande inget prat, ord som uteblir
Mun som försöker men fortfarande tyst
Väntar ... i timmar
Ingen läkare
Ingen sköterska
Kan stress slå ut talförmågan?
Tydligen
Trötta men utan sömn
Pinnstol i väntrum
Ligger en stund bredvid på den trånga, trånga bristen
Håller om
Gråter
Midnatt och äntligen en läkare
Alla prover bra
Säger att kramperna är mentala, att det är där felet sitter?
Fortfarande inget tal
Tar taxi hem
Somnar i varandras armar och hoppas på en bättre morgondag