fredag 19 februari 2021

Nospuss och fotbollskiwis

Vad sägs om en lägesrapport? Det har nu gått cirka 7,5 månad sedan Audrey och Stanley flyttade in hos oss. Och vad har egentligen hänt med de skrämda och rädda katter vi adopterade i juli 2020? 

Har de gjort framsteg? Har vi?

Tja, vi dansar fortfarande två steg fram och emellanåt ett steg tillbaka men på något sätt så rör vi oss i rätt riktning. Det finns dagar när det känns som vi står på ruta ett eller kanske tio och att väldigt lite har hänt. Sen finns det tillfällen när jättekliv görs, precis som när ett barn tar sig över tröskeln till nästa utvecklingsnivå.

Vad som håller i sig är det starka bandet mellan katterna, kärleken, omtanken och tilliten. De har så mycket som de skulle kunna lära ut till oss människor om vi ville lyssna (och härma).

Audrey undviker fortfarande fysisk kontakt utom vid de tillfällen då hon själv söker upp mig (oss) och lägger sig bredvid, tätt intill, på täcket (när hon vill att jag ska stiga upp). Annars är husse favoriten, det är han som letar fram alla ekollon, leksaksmöss och bollar, det är också han som serverar extra torrfoder i form av lek eller för att han alltid tror att de är hungriga när de söker kontakt med oss ...

Audreys senaste nöje är att peta upp alla kiwis ur fruktskålen, putta ner dessa på golvet och sen spela fotboll. En annan favoritplats är vår säng där A busar med en liten tygsköldpadda, gömmer den under täcket för att attackera bytet.

Stanley beter sig mer som en hund och leker apport (även om han inte lämnar tillbaka utan istället äter upp de torrfoderbitar som vi kastar och han rusar efter.

Men Stanley kurrar!!! När han väcker mig på morgonen och önskar frukost så spinner han, högre än han vågade tidigare. Och igår morse blev jag grundligt nosad över näsa samt ögon och sen slickad på ögonlocket av Audrey! Detta har hänt tidigare för ett halvår sedan. Då vågade hon undersöka när jag sov, nu vågade hon mer på riktigt (utan all rädsla som hela tiden lurar i bakgrunden). För rädslan finns där, under ytan och oförklarliga eller plötsliga ljud skrämmer.

"Matte, DU stör!"


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar