... är just sådana som jag längtar efter! Varför då undrar du? Tja, för att de får mig att mjukna.
Så här är det, för cirka två dagar sedan hade vi en rekordkall natt (om vi ser till den vinter som är) och det fanns inte något som lockade mig att ta morgonpromenaden som blivit obligatorisk. Istället valde jag att gå till gymmet för att kliva upp på löpbandet.
Men löparskorna fick inte följa med, de var smutsiga och jag hade glömt att rengöra dessa. Tog därför mina andra träningsskor och beslöt att gå på bandet. Ta min promenad i värmen inomhus då jag vet av erfarenhet är att träningskorna inte lämpar sig att springa längre sträckor med. 60 minuter på löpbandet kunde gott motsvara 90 i naturen.
Så långt inga problem ... om jag gått i den takt jag brukar men nu var jag ju på gymmet och där "tränar man sig svettig"! (Säger vem?)
Jag drog upp speed och insåg att jag gick i lätt löptakt. Efter en halvtimme kände jag tecken på skoskav och sen signalerade hela baksidan från sätet ner mot övre lårmusklerna att underlaget var för stumt. Jag noterade signalerna men valde att avsluta. Svettig och nöjd tog jag mig hem för att duscha samtidigt som jag tänkte att min lunchyogaklass inte kunde komma lägligare. Fokus denna vecka är just den muskulatur som används när du åker skidor; ben (hamstrings), höfter och säte.
Trots tre yogaklasser där jag sträckt ut i kissande valpar och större hundar så påminner kroppen ständigt. Allt gör ont men det är mitt eget fel och tids nog ebbar träningsvärken ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar