Personligen har jag alltid gillat problemlösning och om du frågar mig så är det en av mina styrkor. Om du frågar mannen eller någon annan som känner mig väl så skulle de kunna svara att emellanåt sätter min impulsivitet krokben och undertecknad sätter sig pladask på ändan.
Japp så är det!
Som härom dagen då jag fick reda på att en av mina klasser blivit inställd, inte förvånande då kursen hade för få anmälda men oturligt nog så var det mittenklassen, inte den första, inte heller den sista utan den mitt emellan, vilket för mig innebär en olycklig håltimme på cirka 1,5 timme ...
Visst "shit happens" men ledig kvällstid är för mig värdefull. Min arbetsgivare föreslog att jag skulle kolla med eleverna på de andra klasserna om de har möjlighet att komma antingen tidigare eller senare så dötiden minskar. Tanken var att jag skulle göra detta IRL, alltså på plats.
Men VARFÖR vänta så länge?
Om undertecknad kunde fixa "problemet" innan så skulle jag slippa rulla tummarna och göra ingenting i 90 minuter. Tack vare mobilnummer så kunde jag messa den första gruppen och fråga. Det gick hyfsat bra att skjuta på klassen men fanns frågetecken. Just då skapades visst utrymme och tanken var att vi kunde diskutera frågan före eller efter gårdagkvällens klass. Kände mig nöjd.
Så igår viskade magkänslan att undertecknad borde kolla anmälningar på nytt. Loggade in och kunde se att den första klassen hade dubblat antalet elever. Oops ... kul!
Nytt problemet - måste ändra tillbaka starttiden, vilket gick bra. Min problemlösning hade varit för impulsiv och insikten att vissa saker behöver göras på plats inte i förväg blev tydlig.
I skrivande stund håller jag därför tummarna att båda grupper eller den ena har möjlighet att antingen starta senare alternativt börja tidigare, vi får väl se hur det går?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar