I helgen hängde vi med bror och hans sambo. När de dök upp så fick jag en present, en gåva för att undertecknad snart fyller år. Det var en ananasblomma i vacker kruka. Pricken över i var en liten miniananas, en frukt som satt på toppen precis som en spira eller stjärna i en julgran. Ytterligare dekoration fanns att hitta, en gul dunig kyckling (på pinne) nerstoppad i jorden.
För att inte katterna skulle hitta arrangemanget på en gång så ställde jag krukan på ena högtalaren bredvid teven.
.JPG)
Mitt i natten vid tre hörde jag en duns, ett brak eller snarare en krasch, först tänkte jag strunta i ljudet men ändrade mig och gick uppför trappan. Krukan var funnen och låg i bitar på golvet med jord runt. Den lilla ananasen hade brutits av och vilade på pallen nedanför högtalaren. Mitt på golvet syntes kycklingen och katterna.
Jaha ... inte ett hårt ord, muttrande eller fällda tårar, för vad hjälper det? Katterna ville undersöka och leka med kycklingen, de välte inte krukan med flit. Audrey och Stanley tittade storögt på mig när skärvor och jord försvann från golvet. Hämtade ny ytterkruka och placerade den avbrutna ananasen i ett snapsglas med vatten, sen gick jag och la mig.
Så synd på den fina presenten ...
Krukan kunde limmas och plantan sättas tillbaka men miniananasen får egen plats, långt ifrån katternas nyfikna nosar. Att leva med djur och/eller små barn kan innebär oväntade kraschlandningar ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar