Som planerat åkte jag in till banken (utan att ha bokat möte). Fick sitta ner en stund och rulla tummarna innan någon hade tid med mig. Förklarade ärendet och lånade ut mitt körkort. Bankmannen gick iväg till sitt skrivbord och bad mig sitta kvar?
Även om han satt tre meter bort så kändes detta konstigt, klart opersonligt och omständigt.
Efter att ha frågat om Lejonkungens konto så fick han rätt sons personnummer var på det på nytt knappades på tangentbordet. Så kom svaret:
"Det här kan han göra själv, det är enbart ett knapptryck"
"Men ... hans bankkontakt har sagt att jag behöver skriva över?"
"Jag dubbelkollar med försäkringsbolaget. Du kan sitta ner där borta och vänta"
Återigen blev jag avvisad. Messade sonen och skrev vad banken svarat mig. Fick därefter återvända till skrivbordet och veta att Astronautens bankkvinna haft rätt (suck, det visste vi ju redan). Både jag och mannen måste skriva under, detta på grund av att vi (i begynnelsen) prickat för att båda förmyndare måste godkänna "barnets" önskan om uttag.
Men när barnen är 28 respektive 26??? De är vuxna och alla andra konton blev deras personliga när de fyllde 18. Snacka om djungeltrassel!
Jag fick papper utskrivna med markering för var vi föräldrar skulle signera. Fick veta att vi behöver skicka originalet till sonen (med post). Astronauten får sen (efter att själv skrivit under på rätt rad) gå till sin bank med papperet och så får hans bank skicka en elektronisk kopia till försäkringsbolaget ...
Ingen uppdaterad teknik här inte.
Nu har dock vi gjort vår plikt och kuvertet är på väg söderut. Sonen är informerad och vi kan bocka av just denna punkt på min/vår "att göra lista". Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar