När det som inte får hända - händer

Trött i ögat och i tanken, så kände jag mig igår eftermiddag och svaret på anledningen var för mig rätt uppenbar.

I värsta snöovädret hade jag kört kors och tvärs genom stan för att hålla yogaklasser (detta kvällen före), allt gick bra. Undertecknad hade full koll på väglaget och övrig trafik, det var först senare när bilen skulle svänga in på vår infart som det som inte får hända - hände.

Ena framhjulet gled sidledes och med det bilen vilket innebar att jag kom för nära brevlådan och stolpen till staketet. Ett illavarslande ljud (väldigt svagt men tydligt) nådde mina öron och en känsla av obehag la sig tillrätta i min mage.

Vad hade jag gjort???

Klev ur bilen och synade den. Mörkret gjorde det svårt att se tydligt. Var fanns risporna? Eller bucklor? För något måste ha skett ... ljud kommer inte utan anledning.

Gick till vår fristående brevlåda, den hade fått sig en rejäl kyss, var både intryckt och flyttad ur läge. Åh nej! Magontet eskalerade och det värsta var att jag inte ville väcka mannen då han sov. Visste att jag behövde berätta men att det fick vänta till morgonen, annars skulle hans nattsömn bli minimal ... Suck.

Så jag meddelade vid frukosten och hamnade inom några sekunder på minuslistan. Helt ärligt så är det inte första gången ... 

Men som det är här i livet så får jag städa upp efter mig själv. Skadorna på bilen verkar i skrivande stund väldigt ytliga. Om jag har riktigt tur så kanske de går att polera bort? Eller inte. Värre är det med brevlådan men som mannen sa; bättre den än järnstolpen. Hade jag gnidigt bilen mot den sistnämnda så hade skadorna på bilen varit desto större (medan stolpen klarat sig).