Intensivt, långsamt, sorgligt, kärleksfullt, viktigt, välgörande, minnesvärt och oerhört fint är några av de värdeord jag skulle vilja använda för att beskriva veckans onsdag samt torsdag.
Att få hänga med brorsan, med syrrorna, kusiner, släktingar och andra människor som betyder mer än de förstår är guld värt. Vår gemensamma historia skapade för många, många år sedan en stabil grund och den bär.
Få möjlighet att uppdatera, kramas, gråta, skratta, diskutera och lyssna. Stanna upp i stunden. Vara närvarande. Så fint!
Så kom stunden då vi kände oss redo att skiljas, det var dags att resa hem. Jag och brorsan fick skjuts till kvällsflyget. Vi gick ombord och gjorde oss redo för avfärd. Motorerna värmdes. Planet rullade ut på startbanan men ....
.JPG)
Något var fel. Ena motorns bränsleventil ville inte öppna sig. Kaptenen försökte väcka den manuellt. Ingen kontakt. Alla satt kvar, fastspända och hoppades på snabb lösning. När informationen ropades ut sas det att en tekniker behövde flygas upp från Arlanda
Vi uppmanades att kliva ur planet och återvända in i terminalen igen för att där vänta på ytterligare information. Tiden gick långsamt men klockan fort. Kompensation utdelades i form av voucher, att handla "mat" för. Problemet var att restaurangen hunnit stänga, baren serverade enbart dryck och i kiosken var alla mackor slut ...
Av alla som väntade var övervägande passagerare unga rekryter. De skulle få resa hem på sin första permis efter fjorton dagars (lumpen)introduktion. Killar, 19 år samt ett antal tjejer, alla vrålhungriga! De hade planer och "livet" satte plötsligt krokben för oss alla men ingen klagade, alla höll humöret uppe och jag imponerades av deras attityd.
Så fick vi besked, nytt plan med tekniker skulle landa vid midnatt. Motorn sågs då över, fixades och vi fick gå ombord igen. Landade på Arlanda kl 02 och kröp ner under mitt täcke en timme senare.
Äntligen hemma! Fick hela 3,5 timmars sömn 😜
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar