När jag arbetade som visual merchandiser (VM, vilket betyder dekoratör/stylist) i trendig modebutik, så fick vi en dag i uppdrag att skicka en del kläder vidare till de större butikerna i Stockholm och i Göteborg. Jag hade på telefonen pratat med min Sverigechef och blev eld och lågor.
Vårt gigantiskt stora lager var överfullt och det kändes som en vinstlott att bli av med några av kapporna. Jag tog rulltrappan upp till övervåningen, gick igenom vår outlet och öppnade sen dörren in till lagret. I ett hörn stod en traditionell kundvagn som jag raskt började fylla. Eftersom jag är lat så öste jag på. Vagnen blev snabbt rågad och ett berg av vita kappor var allt som syntes.
Det knöliga i systemet var att jag behövde ta vagnen ner till kassan för att där scanna in varje plagg och på så vis registrera min överföring mellan butikerna.
Butikshissen litade jag inte på, den fungerade när den ville och hade många gånger fastnat mellan våningarna. Jag tar rulltrappan, tänkte jag.
Att köra en överfull kundvagn genom butiken var en sak men att ta den i rulltrappan en helt annan.
Jag glömde bort fysikens lagar. När både vagnen och jag hamnat på plats så insåg jag att det är bra att tänka efter innan. Glömde det...
Hur skulle jag fungera som motvikt till den tunga vagnen? Jag parerade för långsamt och halvvägs ner började kapporna glida av och färdas en och en för att sen stanna vid rullbandets slut.
Inte slutade eländet här heller. Vagnen kom i obalans och krängde. Jag försökte hålla emot men misslyckades och när hjulen körde in i kapporna som låg som ett stopp så välte vagnen! Oops ...
Shit happens!!!
Flera av de vita kapporna var förstörda, de hade fått svart oljesot från rulltrappan. Bara att reklamera.
Suck.
När jag senare stod i vår ena kassa och scannade in kappor för brinnande livet så kom min butikschef. Han undrade om jag var 100% säker på att det verkligen var outletkapporna vi skulle skicka?
Enkronan trillade ner. Jag ringde min VMchef och berättade hela episoden. "Nej, för sjutton!" sa hon mellan sina skrattattacker, "Du måste skicka de nya"
Jag gav min butikschef en vänlig blick och tackade för att han tänkt. Dags att börja om och göra rätt.
Vårt gigantiskt stora lager var överfullt och det kändes som en vinstlott att bli av med några av kapporna. Jag tog rulltrappan upp till övervåningen, gick igenom vår outlet och öppnade sen dörren in till lagret. I ett hörn stod en traditionell kundvagn som jag raskt började fylla. Eftersom jag är lat så öste jag på. Vagnen blev snabbt rågad och ett berg av vita kappor var allt som syntes.
Det knöliga i systemet var att jag behövde ta vagnen ner till kassan för att där scanna in varje plagg och på så vis registrera min överföring mellan butikerna.
Butikshissen litade jag inte på, den fungerade när den ville och hade många gånger fastnat mellan våningarna. Jag tar rulltrappan, tänkte jag.
Att köra en överfull kundvagn genom butiken var en sak men att ta den i rulltrappan en helt annan.
Jag glömde bort fysikens lagar. När både vagnen och jag hamnat på plats så insåg jag att det är bra att tänka efter innan. Glömde det...
Hur skulle jag fungera som motvikt till den tunga vagnen? Jag parerade för långsamt och halvvägs ner började kapporna glida av och färdas en och en för att sen stanna vid rullbandets slut.
Inte slutade eländet här heller. Vagnen kom i obalans och krängde. Jag försökte hålla emot men misslyckades och när hjulen körde in i kapporna som låg som ett stopp så välte vagnen! Oops ...
Shit happens!!!
Flera av de vita kapporna var förstörda, de hade fått svart oljesot från rulltrappan. Bara att reklamera.
Suck.
När jag senare stod i vår ena kassa och scannade in kappor för brinnande livet så kom min butikschef. Han undrade om jag var 100% säker på att det verkligen var outletkapporna vi skulle skicka?
Enkronan trillade ner. Jag ringde min VMchef och berättade hela episoden. "Nej, för sjutton!" sa hon mellan sina skrattattacker, "Du måste skicka de nya"
Jag gav min butikschef en vänlig blick och tackade för att han tänkt. Dags att börja om och göra rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar