Lösögonfransar och paljetter men inte för mig

Idag blir inte många knop gjorda. Jag vilar i familjens sköte och gör typ ingenting, så oerhört skönt! Efter en intensiv vecka och en lika maxad gårdag så är det precis vad jag behöver.

Föregående kväll och tidig natt får mig att småle.

Jag var bortbjuden till en kär vän på middag innan vi skulle gå vidare på discokonsert med partybandet Highway Stars. För att hålla mig vaken laddade jag med kaffe och sen bytte jag om. I den bästa av världar så hade jag haft mer tid att fixa utstyrseln men p g a jobb, tidsbrist och allmän trötthet i kroppen så fick jag improvisera.

70-tals disco kan innebära platåskor, lösögonfransar, stora peruker och paljetter, inget av det fanns hemma i min garderob så jag körde hippiestil stället. Tighta utsvängda jeans, batiktopp, massor av tidsenliga armband och mitt stora lockiga hår utsläppt med endast ett hippiespannband, det fick duga. Barfota kändes inte rätt så jag drog på mig ett par conversliknande gympadojor med tryckt peace and love dekor.

Så iväg på trevlig middag med förfest och sen till konserten. Jag dansade mig svettig, sjöng mig hes och lärde känna nya spännande människor. När jag väl kände mig nöjd och trippade ut på gatan för att gå hem så värkte både fötter och kropp men mitt ansikte var ett enda stort smile!

Kvällar som denna är värda hur  mycket som helst. Som grädde på moset fick jag en riktigt fin komplimang på dansgolvet: "Det är DU som är Dancing Queen!" Oavsett sanningshalten i det påståendet så fick jag dansa och DET älskar jag.

Peace & Love