Om någon tror att yoga är enkelt så lägger jag in en liten protest. Det är precis som övrigt i livet, vissa dagar hamnar jag i flow andra dagar är det en lång uppförsbacke, då gäller det att kriga.
Jag lär mig lyssna på kroppen och arbeta utifrån nuet, de förutsättningar som min kropp har vid just detta tillfälle. Vidare tränar jag på att komma bort ifrån prestationen som ständigt lurar runt hörnet, att vara snäll mot mig själv. Vissa dagar klarar jag inte av de sadhanas som jag fixade förra veckan, det bara är så.
Jag blir smidigare och starkare men upplever samtidigt känslan av att vara stel som ett kassaskåp, tyvärr är det de positioner, tänjningar och sadhana som jag behöver arbeta med, försiktigt och långsiktigt. Så jag kämpar.
Inte nog med detta, "träningsvärk" och muskeltrötthet dyker upp där jag minst anar. Nu vet jag att arbetet sker inom rätt områden. För tillfället är det nacken och skulderbladen som protesterar samt ljumskarna/höfterna. Att stå på huvudet är inspirerande men tydligen behöver jag bygga upp musklerna mer p g a tröttheten under skulderbladen. Vad gäller höfterna så är det bara djupstrecht som gäller i de olika duvpositionerna, så jag kämpar på.
Vem har sagt att det ska vara lätt? Utmaningar är till för alla oss som vågar stå ut med att misslyckas, att lämna vår comfortzone.
Nu ska jag köra ett pass: happy heart/happy hips innan det är dags att gå till jobbet.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar