Allt är relativt

Vi ringde och grattade sonen idag på hans 22a födelsedag, en konstig känsla att ta firandet via telefonen. Underligt att jag inte vänjer mig? Ett år i Australien och nu andra året i Luleå och trots det tycker jag att det är ovant att han INTE är hemma!?

Vi sjöng eller jag sjöng, mannen tog några toner sen tystnade han och skyllde på att det var för tidigt. Sonen hörde sin pappa och påpekade stolt att han noterat sången.

"Hur kallt har ni idag?" undrade vi.
"Det är inte så farligt", svarade sonen.
"Minus tio?", undrade jag och la på ett par grader från vår egen termometer.
"Femton", fick vi till svar.

Sonen som haft nästan -30 grader för något dygn sen menade att nu kändes kylan mer normal. Allt är relativt, jag tänkte samma när jag vistades i minus femton förra veckan. Den norrländska torra kylan är bättre, den går att klä sig mot. Faktum är att jag nästan föredrar minus tio i vår stad istället för spannet runt nollsträcket, rå fuktig kyla är inte min favorit.

Efter att ha pratat en stund med sonen så lät vi honom återgå till sitt tenta läsande. Läser man rymdteknik så är det mycket plugg. Fira födelsedag blir en bisyssla, den får vänta  till nästa helg då de bränt av två stora tentor. I morgon matte på fredag ett annat ämne som jag glömde lägga på minnet.

Själv ska jag snart bylsa på mig och gå för att öppna butiken, idag ska jag arbeta.