Idag tog jag och mannen en promenad inne i City efter lunch. Skönt med lite frisk luft. När vi ändå flanerade så kunde vi göra någon avstickare in i ett par butiker bara för att kolla utbudet.
Lika bra att med en gång låta alla veta: jag är INGEN shoppare, faktiskt så säger t o m min man att jag kanske saknar någon kvinnlig gen? Det är oftast han som föreslår att vi kan åka in till Stockholm och shoppa (händer en el två gånger per år) och nästan alltid får han samma svar: "Varför? Jag behöver ingenting."
Mina systrar vet, de har släpat runt mig i olika storstäder, in och ut ur butiker. De åker med tomma väskor som de fyller och jag inser sista dagen att jag borde köpa med mig presenter hem ...
Ändå älskar jag mode, design och allt som sticker ut. Är dock ingen bra konsument eftersom det är svårt att få mig att impulshandla och merförsäljning kan expediten glömma. Mitt motto är oftast att experimentera hemma, sno en ide och göra en egen produkt.
Idag hände det som emellanåt inträffar, jag förälskade mig i en topp. På en galge hängde jackor i sälmkskinn och jag föll pladask. För säkerhetsskull provade jag och det gjorde inte valet svårare, denna "jacktopp" stod det mitt namn på! En cool, tight och slimmad skinnkonstruktion som förtrollade mig. Naturligtvis var det ingen rea på fyndet men det spelar ingen roll, inte när jag väl hittar det jag gillar.
Mannen, sonen och flickvännen har alla gett tummen upp
(som om det egentligen spelar någon roll).
Vad som sen hände var att mannen
uttryckt en önskan om att få ärva jackan när jag ledsnat på den.
Han vill ha den när han ska tvätta bilen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar