Det är kallt nu, riktigt bitande vinterkyla. I hela landet har kölden tagit ett ordentligt grepp om oss. Snö och kyla, vi får se hur länge? Det är bara att gilla läget och det gör jag.
Igår hämtade mannen mig på Arlanda. Vi hade messat både innan flyget lyfte och när jag väl landat. Jag fick information om att motorvägen var hal.
Återförenade i vår uppvärmda bil körde vi hemåt, höll en något lägre hastighet än normalt p g a vägbanan. Så blir vi omkörda. En silverfärgad bil av 90-tals modell kommer susande, lite väl fort tänker mannen högt.
När bilen ska lämna omkörningsfilen och svänga in framför oss får den sladd. Plötsligt går tiden i slowmotion, vi hinner tänka tusen tankar. Mannen saktar ned vår fart ... i fall att?
Föraren i bilen framför kämpar förtvivlat med att räta upp bilen som sladdar okontrollerat. På båda sidor väggrenen är det vajerräcken. Bilen slår baken i vänstersidas staket, snurrar runt och slår i fronten i höger väggrens vajerräcke. Motorhuven öppnas av smällen och det ser ut som bilen kanske ska volta. Ny snurrande dans över vägbanan och sen får föraren stopp på sin bil.
Vi kör in mot väggrenen och sätter på varningsblinkers. Mannen hoppar ur för att kolla hur de mår i den kraschade bilen. Ytterligare två bilar stannar. Jag sitter kvar i värmen. För många kockar är INTE bra en sån här gång. Jag vet att mannen fixar situationer som denna, han är "bäst".
Allt tar tid. Vi får vänta in polis och ambulans. De som är snabbast på plats är brandkåren. Mannen (min) meddelar att passagerarna i bilen klarat sig hyfsat bra. En äldre man i baksätet kan ha fått en whiplashskada och kvinnan är smått chockad medan den unge föraren verkar okey.
De andra bilarna lämnar olyckan samtidigt som den ström av passerande resenärer fortsätter att smyga förbi hela scenariot. Vi stannar. Mannen måste invänta polisen eftersom vi var de som såg olyckan. Själv sitter jag tryggt i värmen och tänker att "en olycka händer lätt". Det hade kunnat bli en frontal- eller seriekrock.
Jag är tacksam att denna slutade så bra det nu var möjligt. Bilen är skrot, dubbdäcken var utslitna. Bilar är hårda och människor mjuka. Jag är glad att människorna klarade sig!
Så den enkla regeln jag lärde mig i körskolan, att anpassa hastighet efter väglag kan vara en billig livförsäkring.
Ta hand om er!
PS. Bilderna har ingenting med gårdagen att göra. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar