I år har vi vinter även hos oss. Jag älskar det! Som född norrlänning så tycker jag att temperaturer runt noll med blaskig snö/regn är värdelöst. Livet blir blött, smutsigt, rått och kallt. Det finns ingenting att göra ute och människor blir sjuka. Ett gråmulet mörker, som om någon glömt att dra upp rullgardinen.
Tacka vet jag gnistrande vit snö. I mängder. Att leka i, träna i, promenera och bara vara. Ljuset hägrar och lusten att vara utomhus växer, även om minusgraderna sjunker.
Hur mycket snö vill vi ha? Kanske är det frågan? När tycker du att det RÄCKER?
Om du bor i hus så ingår det (i dina åtaganden, ditt ansvar) att skotta uppfarten. En chans till extra träning, fysisk aktivitet, helt gratis, här behövs inget gymkort.
Så faller mer snö. emellanåt puderlätt, andra gånger blytung allt beroende på temperatur. Skotta, skotta, skotta.
Om grannarna är bortresta så kanske du fixar deras uppfart av bara farten, så de slipper köra fram (och kanske fastna) i snömassorna som drivit? Bara för att vara schysst. Tänk om du varit borta, visst skulle det då varit helt underbart att komma hem till en skottad garageuppfart?!
Du börjar om där du nyss slutade. Så när allt är färdigt och du drar av dig alla blöta kläder så hör du hur det rasar från taket. Återigen är bron täckt av snö, som om du aldrig varit ute ...
Men vad gör det? Eller?
Ryggen värker, duschen används flitigt och kinderna färgas rosa av den kyliga vintern. I morgon är en annan dag, då kan det vara plusgrader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar