torsdag 7 februari 2019
Utmaningar kryddar tillvaron
Igår när jag skulle träna inledde instruktören med att berätta om sin döda telefon och hur hon på precis ALLa sätt försökt fixa musik till passet. Ingenting lyckades, de lugna låtarna speedades upp och de snabba saktades ner. För att göra historien kort så hade hon nyss laddat ner några låtar. Det hon behövde göra var att improvisera och under passets gång "hitta på". Alla på plats okeyade och vi satte igång.
Heja instruktören! Åh vad jag gillar när mattan rycks bort och närvaron tar över, förmågan att vara kreativ sätts på prov och allt handlar om att kunna skapa i stunden.
Träningstimmen blev tuff och musklerna kommer att reagera. Bland annat skulle halva gänget stå i plankan så länge vi orkade och sen varva med upphopp under fem minuter. Samtidigt skulle resten göra burpees /stå i låg intensiv squat. Jag var då i plankgänget. (Till saken hör att jag redan hållit en låg squat ett par minuter som belöning för snabba armhävningar ... mina ben var lite möra) Nåja. Planka och upphopp. "Håll plankan så länge du orkar!" hojtade instruktören.
"Men ... om jag står alla fem minuter slipper jag göra upphopp!", tänkte jag och funderade på de burpees som skulle komma senare. Mindes min plankutmaning i höstas och de långa 5 minuterna.
Sagt och gjort. Upp i plankan. Folk runt ikring gjorde upphopp och stod i planka om vartannat. Själv fokuserade jag. Det borde gå ... eller? Då anlände tröttheten. "Två minuter", hojtade instruktören.
"Va??? Inte längre", tänkte jag. Det här skulle bli tufft, tre minuter kvar men än tänkte jag inte kasta in handduken. Beslöt att stå så länge det var möjligt. Runt mig fortsatte de andra att studsa upp och ner. Själv vände jag blicken inåt. Andades. Hörde siffran 1,5 minut och fick ny energi. Jag klarade det! Igen.
Passet var grymt bra men varje gång vi uppmanades att ställa oss i planka igen (mellan andra övningar) så viskade mitt huvud att 5 minuter minsann räcker ...
Vill verkligen tacka den ledare som gjorde något bra av ingenting. Som sköt från höften och träffade mitt i prick. Träningsvärken får vi gratis, det var i alla fall vad hon sa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar