Efter att jag undervisat min fredags lunchklass så checkar jag ut och tar helg, oavsett om det finns inplanerade klasser lördag och/eller söndag. Själva känslan att veta att arbetsveckan är över, de där vardagarna som är intensiva och som innebär att jag och mannen sällan äter ihop, i alla fall inte middag, de är tillfälligt förbi.
Så oavsett om jag är helt ledig eller inte så känns det som en minisemester. God mat planeras, något glas vin och att "bara få vara". Inga "måste" utan mer "göra det som önskas", det vi har lust till.
Denna helg har jag en yinklass på mitt ordinarie schema men det upplever jag inte betungande. Att undervisa yin har för mig blivit mer meditativt än jag trott, framför allt i dessa tider då fysisk assistering undviks. Istället demonstrerar jag och ger verbal guidning. Eftersom undertecknad inte utövar positionerna själv utan mer eller mindre sitter rakt upp och ner för att observera, så stannar allt upp. Jag finns där för elevernas skull, för att se och hjälpa dem ifall de behöver vägledning.
Vad som händer med mig är att jag hamnar i nuet, i mig själv och blir helt lugn. Min kropp landar i ett meditativt tillstånd och batterierna laddas. Efter klassen finns enbart välbehag och harmoni. Så för mig är det rena vinsten att få undervisa yin! Det hade jag inte trott för tre-fyra år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar