Det finns stunder när nästan ingenting stämmer, när allt blir bakochfram samt uppochner. Om detta händer privat så är det en sak men när allt trilskas då jag ska försöka vara så professionell som möjligt då är det inte lika kul.
Härom kvällen inträffade precis detta. Jag kom från en klass (i en studio) till en annan. Golvet var iskallt och paddan tvärdöd. (Om jag märker att det är lite batteri kvar så sätter jag den alltid på laddning så den som kommer efter mig slipper besvär.) Nåja ett kallt golv går att nonchalera och en padda att sätta på laddning men just denna kväll så tog tekniken mer tid än jag önskat.
Tre minuter innan klass undrar en yogi om jag kan hålla klassen på engelska?!!
Det plus att musiken dör och det blir alldeles tyst stör min ordning. Jag undervisar som vanligt och rummet får vara tyst, det är endast min röst som hörs. Instruktioner på svenska och engelska blandas så att alla kan hänga med.
Förstår att jag måste varit "lite" stressad när det är 20 minuter kvar och jag är på väg att avsluta klassen. Oops! Så jag skjuter från höften och "freebasear", det får bli som det blir. Känns inte proffsigt men är det enda rätta. Efteråt tackar yogisarna mig, de verkar nöjda vilket känns bra.
Själv funderade jag på varför det blev som det blev (trots att svaret är tydligt). Hade jag missbedömt innehåll - längd? Behövde planeringen göras om? Hur ska jag tänka nästa gång samma klass ska hållas? Beslöt att sova på saken.
Så här i efterhand kan jag meddela att klassen håller, det var jag som speedade, som blev stressad av yttre faktorer. Shit happens, ingen dog eller blev skadad. Alla mådde bra OCH de tackade faktiskt. Jag lyckades ro båten i land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar