För några år sedan hade vi en fyrbent Zlatan hemma hos oss. En Tiger som dribblade med allt som rullade, spelade ingen roll vad den egentliga funktionen för föremålet var. Tyckte Tiger att det gick att spela fotboll med det så var han nöjd.
Vi lärde oss med tiden vilka julgranskulor vi borde hänga högre upp och vilka som passade bättre närmare golvet. Vi klädde granen och Tiger hämtade kulorna en efter en, till sig och Ravelli. Vid ett tillfälle räknade vi, då hade han 23 julgranskulor samlade på golvet.
I år inser vi att en ny fotbollsspelare flyttat in, inte en Zlatan utan en Martha. Audrey gör som sin föregångare Tiger. För tillfället har hon upptäckt de tomater som ligger i köksfönstret för att eftermogna.
Förstod inte vad det var som rullade över golvet i morse, varken jag eller mannen kände igen ljudet från bollen? Det var inte förrän vi steg upp och hittade A med en liten grön tomat som enkronan trillade ner.
Bäst tycker A om de som har sin lilla kvist kvar. Hon biter tag i kvisten och bär iväg med tomaten för att starta sin alldeles egna träning. Dribblingar i hög fart. När hon senare tröttnar på tomaten hoppar hon upp i fönstret och hämtar en ny.
Jag och mannen tittar storögt på henne och funderar på hur vår kommande gran ska överleva mer än fem sekunder med Stanley och Audrey i huset?
PS. Av alla vindruvor vi skördade har vi inte kunnat ha framme några i skål på grund av Audrey. De rullande bollarna punkterades snabbt och blev till sockerklibbigt mos .DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar