Idag får vi finbesök, mannen och jag, det är mitt äldsta fadderbarn som kommer med sin lilla familj. För första gången ska vi få träffa den lilla sonen och vi längtar!
Jag minns när syrrans förstfödde anlände. Hon var nyss fyllda 22 och jag lika gammal som Lejonkungen. Då tänkte jag att det borde varit JAG som blev mamma eftersom undertecknad var storasyster. MEN som det var då och från det att syrran blev äldre tonåring så var hon mer lämpad, mer mogen och framför allt hade hon träffat sina söners pappa. Själv var jag inte alls redo för annat än att bli moster.
Och som jag älskade den grabben! Det första syskonbarnet. Kan bekräfta att det var den största lyckan att få bli fadder och tog därför uppgiften på stort allvar.
Idag är den lilla killen allt annat än liten! Dessutom är han relativt nybliven pappa och vi borde ha kramat om föräldrarna för länge sedan men bättre sent än aldrig.
Snart kommer de, lilla A och Astronautens alternativa föräldrar (jag tränade mina "mammaskills" på syrrans son och de på min/vår). Smart eller hur!?
PS. Med åren föddes ytterligare ett gäng syskonbarn och med handen på mitt hjärta så är de alla lika älskade av mig, ingen nämnd och ingen glömd DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar