Stanley och Audrey har bott hos oss i elva månader minus en vecka. Vad har hänt och vad har inte hänt?
Stanley väcker mig varje morgon med försiktiga pussar och huvudbuffningar. Audrey låter sin kompis leda och håller sig i bakgrunden, det är faktiskt på det viset att Mr S tydligt markerat för sin kompis att han har första tjing. Vår snälla hankatt tycker att han ska väcka matte och kan skära av vägen för A om hon skulle få för sig att komma för nära.
Egentligen gillar jag inte att S trycker undan A, även om det faktiskt är bra att han tar för sig och inte backar. Jag vill att lilla fröken ska ha samma rätt men så länge som hon lägger sig mellan mina ben under tiden som S försiktigt väcker så får situationen just nu vara okey.
Audrey kissar inte längre i min säng(!), det är många månader sedan hon slutade och vi tänker att hon är mindre stressad. Att klappa S är tillåtet men att klappa A är fortfarande mer eller mindre förbjudet, hon "vill men vill inte". Kroppen reagerar genom att rycka och vår prinsessa flyr hellre än utsätter sig för det läskigt otäcka. Vissa dagar och vissa stunder får vi dock försiktigt smeka henne men de tillhör fortfarande undantagen.
Så visst har de landat hos oss men om och när de kan få gå ut vet vi inte? Tänk om de blir rädda och drar iväg? Om de senare inte vet vart de hör hemma?
Under tiden fortsätter mannen att leka med katterna och skapa tillit den vägen, själv tryggar jag våra älsklingar genom att låta dem veta att min sänghalva alltid är tillåten. Under dagtid vilar de där samt kan chilla bredvid husse om han ligger på sin sida och läser.
Vi fortsätter att ta en dag i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar