Just nu är det tre år sedan (minus en vecka) som vi flyttade från vår mysiga "vindslägenhet" i city ut till ett litet hus strax utanför centrum. Tre år av glädje, sorg, uppförsbacke och harmoni. Vårt hem har allt vi önskar, lagom stor tomt med pool, gästhus/studio, damm och en prunkande trädgård.
Huset är tillräckligt stort när kidsen kommer hem samtidigt som det är perfekt för mig och mannen när vi är själva. Inte en dag har vi ångrat beslutet att flytta från allt vi hade inne i stan (ut till det som känns som "landet", även om det enbart är 4,5 km in till city).
Här är en rapport från tiden med flyttlådor exakt överallt:
Rapport från ett hem i flyttkaos
Hemma hos oss försvinner det grejer samtidigt som annat hittas.
När möbler monteras ned återfinns någon liten ring eller mindre pryl. Nycklar som borde hänga på sin krok försvinner oförklarligt? Finns ingenstans, varken i kläder eller väskor, till dess att en helt annan familjemedlem kommer på att den kanske "lånade" av misstag.
Oops ... Borttappade lägenhetsnycklar är det sista vi önskar just nu.
Så har vi Tiger som kommit på att Lejonkungens hemkomst är bra på fler än ett sätt. Det lilla fönstret står ofta på glänt och ibland glömmer lillhusse att stänga sin dörr när han exempelvis går för att duscha.
Så Tiger glider ut och får sig en kvällspromenad på taket! Vi vet att det inte är lönt att ropa på honom, han hör ju ändå inget, döv som han blivit på äldre dagar. Vi får snällt vänta till Tiger kommer hem igen.
Som Lejonkungen säger, katten rymmer inte, han skapar sig ett äventyr och Tiger vet var han bor. Förr eller senare kliver han in igenom fönstret igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar