Vaknade i tisdags och förstod inte varför min vänstra fot kändes "trasig"? Klockan var 05:30 och det var en stund innan väckarklockan skulle ringa. På schemat stod tidig morgonklass.
Av vilken anledning ville inte vänster fot belastas? Vad hade jag gjort eller kanske inte gjort? Från ingenstans signalerade den trötthet och bad om "time out".
Steg ett, ta sig ur sängen och prova att försiktigt sätta i foten. Fungerade. Gick halvt haltande uppför trappan och gav katterna frukost samtidigt som jag konstaterade att det var möjligt att belasta, att gå, vilket betydde att på något sätt skulle jag kunna undervisa om inte annat så verbalt. Hindret nu var online sändningen, vilken innebär att jag bör yoga själv.
Tog mig till studion, värmde upp ordentligt och listade ut att det var leden runt stortån som ömmade. Om jag rörde mig kontrollerat och försiktigt så var det inga problem. Kanske skulle balansmomenten vara svajiga? Shit happens tänkte jag för eleverna uppskattar emellanåt att även läraren har en sämre dag.
Min kropp är mitt arbetsredskap och jag är mer eller mindre beroende av att den fungerar felfritt. Så för att hålla försöker jag lyssna inåt och hittills har vi samarbetat bra.
Klassen genomfördes och kroppen mötte mig. Tack, tack och tack!!! Den trasiga känslan omvandlades till trött och kanske lite sliten men helt okey.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar