Jag kan ha FEL?

Varför göra saker den enkla vägen? Glida på ett bananskal och få allt serverat eller hellre säga NEJ än JA av ren bekvämlighet, av rädsla för att problem ska uppstå.

Om du verkligen älskar någon eller något så vill du dess bästa, då kan det handla om att våga släppa och bjuda in frihet MEN vem säger att det är lätt, inte jag. Ändå försöker jag att tänka utanför mina egna önskemål för att min magkänsla säger att DET är rätt väg att gå ... samtidigt som jag inte har en aning om VAD som är det rätta, jag kan ju ha fel!

Tårar som droppat och bildat ett vackert mönster??? Skulle kunna vara så då vår Stanley inte alls har lust att komma in 😔😢🙈.

Vi har ropat och lockat men vår hankatt har fullt upp med att upptäcka världen utanför fönstret. Emellanåt ses vi och pratar men sen är han borta (har upptäckt grannens tomt där det finns 100tals gömställen tack vare alla buskar, träd och blommor) …
.
Otur för oss så har grannen åkt till landet med sina hundar.
.
Det finns en oro att den vilda sidan av S tar över så därför har vi sänt ut en spanare, hans bästa kompis Audrey, hon som faktiskt kommer in självmant
.
Visserligen tittade Stanley in i natt. Kl 04:00 vaknade jag av att någon var i sovrummet. Tror att han ville längre in i huset men den inre dörren var stängd (så att A inte skulle smita ut) och när jag satte mig upp i sängen gled han ut igen ... som en svart skugga
.

.
I skrivande stund kommer han in!!! Kl 07:15
.
Fast nu är Audrey är ute 🙈
.
Mannen säger att han inte orkar med nätter som denna, att nu får dörrarna vara stängda och jag orkar inte protestera.
.
Tillit, tillit, tillit 💕

Detta var mina känslor tidigt igår morse, när tilliten svajade och tröttheten hängde över mig som ett stort tungt täcke. Lejonkungen såg in i mina tårblanka ögon och sa: "Stanley kommer hem igen, han vet var han bor". Själv undrade jag där vi satt vid frukostbordet, om min idé att låta katterna få gå ut egentligen varit så smart? Hade jag för hög tro på den relation vi byggt upp under ett år? Varit för naiv?

Vid samma frukostbord enades jag och mannen om att släppa ut vår spanare, Audrey, hon som jamat efter sin kompis hela natten och försökt öppna sovrumsdörren då hon visste att den var öppen. Storögt tittade lilla A på mig när jag öppnade Tigers glugg och bad henne kila ut och hämta hem Stanley. Sen klev hon ut på tomten och försvann.

En kvart senare gled Stanley in genom sovrumsdörren som om han aldrig varit borta! Åt och la sig senare för att vila. En in - en ut. 

Audrey gjorde en Stanley, i denna tidiga morgontimma så är hon fortfarande ute. Hennes uppdrag är slutfört för ett dygn sedan ... Vet vi egentligen vad vi håller på med???