Shortsen har bytts till jeans och promenaderna görs med regnrock på. Lagom till arbetet startade på riktigt förändrades det mesta, typ över en natt.
Igår skrev jag om min trasiga axel, Efter att orden hamnade i bloggen mötte jag först en yogi som berättade att han lidit av samma överansträngning. Allt stämde och intresset för hur han gått vidare väcktes, hur hade han gjort? Sökt hjälp?
Jag fick reda på att han är gift med en sjukgymnast och därför nöjt sig med hennes vägledning. Turligt nog fanns denna kvinna bredvid sin man i rummet, på studion! Hon beskrev rehabiliteringen och vilka övningar hon föreslagit - vilka är desamma som jag använt i mitt eget helande.
"Tid", sa kvinnan, "och rörlighetsträning, allt som inte ger smärtsignaler."
Igår morse när jag förberedde inför morgonklass mötte jag den osteopat som delar lokal med denna studio. Vi morsade efter sommarledigheten och småpratade. När jag beskrev min axel så fick jag veta att undertecknad gör allt rätt. Skulderbladen behöver dras isär och stretchas. Massageapparaten med rött ultraljus, värme och vibration är bra och att jag bör fortsätta som hittills.
Den tid jag tänkt boka hos osteopaten behövs inte just nu, istället gör jag som sjukgymnasten och osteopatens rekommenderar, kopplar på tålamod och fortsätter med egenvård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar