Det finns gånger då mannen inte gillar mina val, som igår. Ärligt talat så har det nog alltid varit så men ibland väljer han att låta mig hållas och emellanåt påtalar han sitt missnöje, som igår.
Vi kan beskriva det hela enkelt, hade olika åsikter hur situationen borde hanteras var på jag valde att göra på mitt vis utan att fråga, istället sa jag vad som skulle komma att hända.
Det gällde Audrey och Stanley samt det löfte jag gett den sistnämnda. Igår öppnade jag altandörren och lät katterna gå ut. Jag vet att de är "vilda" i grund och botten samt att de inte tillåter någon att lyfta eller bära dem men ett löfte är ett löfte och återigen valde jag att luta mig mot tilliten.
När mannen försiktigt påtalade att jag inte rådfrågat honom så var mitt svar: "Du hade sagt nej och jag har lovat."
Stanley och Audrey rörde sig försiktigt på altanen, runt den och därefter ut mot buskar, damm och höga rabatter. När det var möjligt följde jag efter, pratade med dem och fick till och med klappa lite på Stanley. Svårare var det när de försvann åt olika håll ...
Passade på att rensa ogräs och göra annat som lätt kunde avbrytas för att ha någon form av koll samtidigt som jag hoppades att "tilliten" skulle räcka. Fick avbryta för lunch och lämnade katterna åt sina äventyr för att senare återvända ut och kolla läget.
Stanley gled till slut in genom sovrumsdörren och Audrey (någon timme senare) genom "Tigers gamla glugg". Tilliten var med oss, tack och lov! Nu får katterna vila inne, idag är alla dörrar stängda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar