Har du varit med om känslan att du tror och vilar i att allt är i sin ordning, att du fixat det som krävs och sen upptäcker att så inte är fallet? Hände mig härom dagen.
Istället för att promenera in till jobbet, vilket jag tänkt, blev bilen det enda alternativet då det regnade. Att cykla var inte möjligt, inte heller buss då jag skulle direkt vidare till en studio för att undervisa och tiden mellan var knapp. Bil betyder visserligen dyr parkering men denna gång fick det vara så.
Parkerade, knappade in rätt zon och bil. Promenerade till arbetet. Det var först flera timmar senare när jag skulle avsluta parkeringen som upptäckten gjordes, det fanns ingen pågående parkeringsbiljett??? What? Men jag hade ju tryckt på alla de rätta knapparna ...
Ingen aning om vad som hänt men troligen hade undertecknad inte haft den rätta känslan i fingertoppen, vilket betydde att vår bil stått utan biljett i många timmar, mitt inne i city ... Stön!
Funderade exakt hur stor p-boten skulle vara samtidigt som jag bad till högre makter om att slippa hitta en sådan under torkarbladet. Skyndade på stegen (som om det hade hjälpt) samtidigt som magen knöt sig.
Ingen böteslapp!?!
Tack, tack och tack! Vilken tur i oturen. Kanske hade det ihärdiga regnandet hjälpt mig? Kanske hade jag bara tur? Vem vet ... inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar