Det som händer tidigt på morgonen räknas också! Att det inte finns några vittnen eller bildbevis spelar ingen roll för jag vet. Stanley vet. Audrey vet.
En gång är "ingen gång" men två gånger är början på ett mönster, på något magiskt och "stort".
De kom i par, väckningspatrullen och även om klockan knappt är 05 och det är söndag så välkomnar jag våra pälslingar, en större och en mindre. Stanley går i täten och i kölvattnet kommer hans skyddsling Audrey.
Jag öppnar ögonen minimalt och lyfter handen för att smeka Stanleys päls. Han smyger hela vägen fram till min huvudkudde och buffar sitt huvud mot mitt, det är vår morgonritual. Vad som är nytt är att S inte stänger ute Audrey, hon kommer också nära, så nära att jag kan stryka längs hela hennes rygg!!!
A låter mig hållas, flera gånger får jag klappa och faktiskt klia henne under hakan. Ögonblicket är magiskt och jag förstår att det gäller att njuta av varje millisekund. Jag får ta på Audrey!!!
Hon lägger sig mellan mina ben och S bredvid, de vet att jag sällan stiger upp första gången de hälsar god morgon. Mina ögonlock blir tunga och sömnen återvänder. Får vila i cirka en halvtimme sen börjar väckningsceremonin om. Återigen tillåter lilla A att jag rör vid henne. Hon lägger sig mellan mina ben och leker med ett ekollon. Stanley buffar försiktigt och njuter av att bli smekt, själv halvsover jag.
Så där håller vi på till klockan blir sex, då är det dags för mig att servera frukost och när katterna ätit så kan jag återvända till min säng och de lägger sig på sina utvalda sovplatser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar