Tänker på den lilla killen som var enda barnet under minnesstunden (som jag arbetade på) härom dagen. Hans morfar finns inte mer.
Denne lille bar en mörk kostym och svarta finskor precis som sin pappa, han var sååå fin att jag inte kunde låta bli att säga det till honom.
Fick flash back till den tid då Lejonkungen var i samma ålder, då när våra grabbar fick gråa kostymer för att de skulle gå på bröllop. De kände sig enormt snygga och sträckte på ryggarna, ville vara som alla coola och vuxna förebilder, som sin pappa, mor- och farbröder samt farfar och Helge. Lille Anton blev i mina ögon Astronauten och Lejonkungen i en och samma person.
Jag och Anton fick direktkontakt och allt eftersom tiden gick sökte sig killen ut mot köket för att kolla vad jag och min kollega gjorde. Vi fick veta att han bar magiska Spiderman kalsonger under och att knyta skor var en baggis. Det byggdes hinderbana av stolar för att se om vi kunde ta oss över och när Anton sen bestämt sig för att vi var hans vänner så ville han också arbeta. Plötsligt hade vi en hjälpreda.
En fyraårig alltiallo som bar mjölkkannor, sockerskålar och värmeljus. Den lille växte flera decimeter och fick sen ett stort glas mjölk som belöning (eget önskemål).
Så det är med ett leende jag kommer att minnas lille Anton, killen med Spiderman kalsonger under sin finkostym, den tappra glasbäraren från Norge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar