Tar en stor klunk te och känner hur något blir fel, vätskan rinner inte ner genom strupen utan missar munnen och flödar nedför bröstet, in genom urringningen på klänningen och vidare ner mot magen.
Men hallå, vad sysslar jag med?
Lite för avslappnad kanske efter yoga och löpning? Inte vet jag? Alla de tidigare klunkarna gick bra, det var bara denna sista som freebaseade. Ut i det okända, ut ur bekvämlighetszonen. Äventyrslysten.
Om jag stirrar på papperet tillräckligt länge så kanske allt löser sig av sig själv!? Eller inte. Enbart hårt arbete brukar lösa denna typ av kreativ kramp. Jag stampar, kommer inte vidare och funderar över om i morgon är en bättre dag? Eller inte.
Finns endast en lösning, att sätta igång och arbeta mig framåt och se vart tanken tar mig? Blir så, jag kavlar upp ärmarna och börjar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar