Vad händer egentligen på kattfronten? Hur mår våra skyddslingar och har det skett någon positiv utveckling?
Kanske är svaret att det beror på vilken dag du frågar ...
Emellanåt känns det som att vi står på samma ruta och att skillnaden är ytterst liten för att därefter plötsligt bli ett WOW! Det vilda i våra pälsklingar finns kvar, det "rädda" och försiktiga men tilliten ökar sakta.
Stanley har börjat leka! Han har en favorit, en liten rosa tygmus som det dribblas och jongleras med, inte med den speed som Audrey innehar utan mer försiktigt, eftertänksamt och lugnt (det är Mr S vi beskriver). Stanley älskar att leka kurragömma i vårt stora draperi i källaren samt i sovrummet och han har lärt A allt han kan.
Stanley kurrar mer och högre, inte enbart när han väcker mig före frukost utan även vid andra tillfällen när vi klappar honom.
Audrey har tillfällen då hon okeyar beröring mer än tidigare. Jag har fått klia henne bakom örat(!!!), stryka henne på huvudet och över ryggen vilket är WOW (observera fler än en gång!).
Audreys bästa leksaker är kolapapper som husse knycklar ihop till bollar och här går det undan. Det dribblas och när lilla fröken så önskar biter hon tag i bollen och bär den med sig till dess att kolapapperet inte längre är en boll utan har förvandlats tillbaka till just ett förbrukat godispapper. De brukar vara möjligt att återanvända en eller ett par gånger innan resterna slängs i soporna.
Audrey är inte dyr i drift, hennes favoriter kommer ofta ifrån naturen eller är sånt som finns i huset: ekollon, tomater, vindruvor, kastanjer, kolapappersbollar med mera.
Vi tycker oss också märka att de accepterar ett närmare avstånd, att vi exempelvis kan ligga alla fyra i/på vår dubbelsäng (med space emellan). De litar på oss och det är en skön känsla för oss alla fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar