Så hur gick det i fredags, då när jag skulle testa nytt extraarbete? Jo tack bra. Inga konstigheter över huvudtaget, stundtals intensivt men annars ungefär enligt förväntan.
100 begravningsgäster. Vi dukade för sittning och förberedde med dryck, rosor, tända ljus och en välkomnande tallrik med västerbottenspaj, sallad, vispad créme fraiche, stenbitsrom samt hackad rödlök. När alla hittat en sittplats och de med specialmat blivit serverade lämnade vi rummet i 10-15 minuter. Sen var det dags att fylla på dryck och plocka flaskor. En lång stund senare dukades tallrikar av och in kom istället tårtan, kaffe och te.
Allt gick ut på att alla skulle få det de önskade samt att själv vara så osynlig som möjligt. Liksom trolla fram nytt samtidigt som det gamla och förbrukade försvann. Helt ärligt så fantiserade jag om Downton Abby, framför allt under momentet när servisen placerades på bordet. Såg Mr Carson eller möjligtvis Thomas Barrow framför mig mäta avståndet mellan tallrikarna med linjal.
Många steg blev det! Den kortare löprundan, promenaden in till stan och alla turer runt borden samt in och ut ur köket satte sig i mina fötter. Under städningen (efteråt) bytte jag tillbaka till löparskor för att visa fötterna omtanke.
Propert klädd betyder inte bekväma löparskor (enligt mig) utan snarare snyggare varianter som passar den svart/vita outfiten. Trodde jag valt bekväma skor men där hade jag fel! Mina kollegor berättade att det enda som fungerar är typ löparskor.
På plats innan vi skiljdes åt fick jag veta att de var mycket nöjda vilket innebar att undertecknad anställdes där och då. Fick även förfråga hur mycket arbete som önskas, kanske mer i restaurangen?
Mitt trötta huvud och kropp svarade "Kan vi ta en dag i sänder?" Hade just då ingen förmåga att ta djupare beslut, längtade efter middag, vila och fredagsmys med mannen.
Så vi tar en dag i sänder och jag kan nöjd konstatera att lite extrainkomst är möjlig. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar