Igår kände jag mig som Carrie Bradshaw i Sex & the city men mer om detta lite längre fram. Min fredag började i ottan, då jag tog mig in till stan och promenerade i regn och blåst till studion för att möta ett företag. Jag har fått överta en klass och det skulle bli väldigt spännande att möta gruppen.
Min förmiddag gav energi, då jag hade ytterligare en klass vid lunch. Studion fylldes och det var med ett stort leende jag promenerade tillbaka till bilen ... i regnet.
Jag aktade mig noga för de vattenpölar som bildats och höll mig så långt åt sidan som det var möjligt. Uppskattningsvis var det minst tre meter till vägbanan där bilar passerade.
Så plötsligt sköljde en kalldusch över baksidan av min kropp. Vattnet rann från ryggen ner mot marken och jag hann se en mörk bil passera. Av någon anledning verkade chauffören tycka att det var helt okey att köra så fort att vattnet sprutade åt alla håll.
Leendet byttes ut mot en svordom, det är inte okey att köra bil på det viset! Dessutom stannade inte ens vederbörande för att be om ursäkt eller kolla hur det gick ...
Där och då kände jag mig som Carrie Bradshaw, den scenen när hon fotas i "Ballerinakläder". En buss passerar och duschar henne med regnvattnet från en gigantisk vattenpöl.
Jag hade kunnat anmäla bilisten, vet att det är min rätt men hann inte uppfatta registreringsskyltens kombination av bokstäver och siffror. Helt ärligt vet jag inte om någon anmälan blivit av ... för shit happens.
Vad jag vet är hur det känns att få kallt vatten över mig utan förvarning och att undertecknad kommer att köra försiktigt så att de jag passerar kan känna sig säkra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar