De som känner mig vet att jag har ett kluvet förhållande till shopping, smink, krämer och annat som många kvinnor är så bra på, dock INTE jag ... (har aldrig varit).
Är värdelös på att shoppa! Handlar mer som en man, hittar jag något jag gillar så köper jag det, direkt. Sen kan det ta lång tid innan jag kommer till skott igen. Kan inte finna vare sig lust eller tillfredställelse i att planera dagsutflykt för just shopping.
Har dålig eller helt ärligt ingen koll på smink. Tidigare använde jag mascara och så var jag nöjd. Idag gör jag fransförlängning. Fåfängt, visst men oerhört praktiskt, behöver nu för tiden enbart borsta håret och tänderna.
Ansiktskrämer är ett outforskat område, vet att jag förmodligen borde för att hålla tillbaka rynkor och se yngre ut men är för lat. Tvål, vatten och schampo är vad min kropp känner igen.
Vi kommer bra överens (kroppen och jag), har en deal, den får inte så mycket materiella presenter men oerhört mycket kärlek. Med andra ord åldras jag naturligt (om det är bra eller dåligt bryr jag inte så mycket om). Rynkor kommer och de lär bli fler. Kan inte säga att jag jublar men eftersom jag är den jag är (svårt att lära gamla hundar sitta, speciellt om de inte vet om de vill) så måste jag hälsa rynkorna välkomna och acceptera att de flyttar in (för gott ... ).
Ändå gillar jag mode, design och konst. Älskar att styla och matcha. Hur underligt är inte det!? I min lättja och lathet är jag fåfängd. Borde jag skämmas? Nä, varför? Är som sagt lite av en dubbelnatur just när det gäller dessa frågor och det är okey.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar