Något rätt måste jag ha gjort?

I en vardag där jag känt mig frisk och stark men sen insett att så inte alls var fallet, snarare både tröttare och segare. Inte samma energi? 

Magen drog (oförklarligt) i handbromsen, satte sig på tvären och protesterade. Bjöd på magkatarr. Fanns bara en sak att göra, lyssna. Vila mer, somna tidigare, äta oftare (de där mellanmålen ...) och snällt, samt stoppa i mig (en kur) omeprazol. För att visa att jag förstod så valde undertecknad dessutom att backa från viss typ av högintensiv träning för att ge kroppen alla möjligheter att läka och det fungerade.

Så har vi jobben som blivit färre (skulle kunna hänga ihop med magen?). Trist. Finns inte så mycket jag kan göra åt saken då det måste sparas och personal kostar. Jag som vill arbeta. Som trivs. Som får höra att undertecknad sprider positiv energi och tillför något bra ... men just nu räcker inte det. Bara att acceptera. Skönt trots allt att orsaken inte är personlig. 

Livet. Ständigt föränderligt och det kommer att lösa sig, känner det (i magen). Intuition. Ja, eller jag hoppas i alla fall 😜

Något rätt måste jag trots allt ha gjort. I förrgår skrev jag om brödet en kollega bakat i ottan och överlämnade klockan 07 på morgonen.

Igår fick jag en smaskig bulle av en student. När tentan var skriven och personen skulle lämna salen så sträcktes godsaken över. Normalt sett så är jag inte mycket för fikabröd men hembakta bullar är något annat. Hur kunde studenten veta det?

Ingen muta (tentan var redan inlämnad) utan en trevlig fredagspresent som värmde långt in i själen. Tack.