I ett par dagar (eller egentligen främst kvällar) har undertecknad fått förmånen att stifta bekantskap med grannens katt. Då ägarna för tillfället är på annan ort så vilar ansvaret på mig. Min uppgift är att mata katten.
Tussi är en mogen dam i sina bästa år (eller de har hon kanske redan passerat?). Hon är 15 år och behandlas för artrit. Spräcklig med röd/brun/vit päls. En klok, trevlig och mycket kelig varelse.
Vid första mötet (när både husse och labradoren var hemma) sökte hon direkt upp mig för att hälsa. Nosade grundligt och ville inte att jag skulle sluta klappa henne. Den tillit hon visade (redan då) är större än den Audrey förmår ... men så är Tussi också en katt utan traumatisk historia.
.JPG)
Igår tog jag med vår kattborste. Att gosa med Tussi har inneburit att hon frikostigt delat med sig av sin päls. Katthåret har lagt sig som en hinna över kläder och krupit in i näsan (då vi buffat huvudena mot varandra). Med borsten hamnade håret på rätt ställe och det kändes fint att få ge Tussi något annat än enbart mat, vatten och kel.
Ikväll kommer hussen hem och då passar det bra att Tussi gjort sig lite extra fin.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar