Solen värmde och vinden rufsade om mitt redan vilda hår

Hur gick det nu då? Sommaryoga premiären nära mitt hem.

Vädret växlade från mulet och regn till "storm", kastvindar och solsken. Framåt eftermiddagen gladde jag mig åt att slippa regnskurar.

Några få hade anmält att de skulle dyka upp och ytterligare andra att de skulle göra vad de kunde för att komma loss.

En kvart innan den öppna yogaklassen tog jag min matta under armen och gick ut, över vår lilla väg ut på allmänningen. Mobilen hade jag med som musikanläggning och klocka. På gräset rullade jag ut mattan och värmde upp. En stund tidigare hade jag fått ytterligare ett meddelande om att de som skulle komma fastnat i jobb och blivit tvungna att arbeta över ...

Jag väntade. Hemma åt familjen middag och kollade fotboll. Min mage kurrade men jag var fast besluten att hålla mig till min plan, om ingen kom så skulle jag yoga själv. Liksom berätta för omgivningen att denna gräsyta även passar yogisar.

Klockan blev prick och allmänningen låg öde. Jag hade haft detta på känn. Alla gulliga sms om önskan att vara med men inte kunna och frågan om när nästa gång kommer att ske.

Ja, ja ensam är också okey. Jag är van, under min dagliga praktik så är det bara jag. Solen värmde och vinden rufsade om mitt redan vilda hår. En egen klass, vilken blev något helt annat än den jag planerat. Min kropp fick välja och styra.

Efteråt funderade jag över min lugna attityd. Fanns inget spår av besvikelse eller ledsenhet. Så klart jag längtat efter att få leda och guida men med min korta framförhållning så visste jag att det mycket väl kunde bli som det faktiskt blev. Och vänner hade faktiskt kommunicerat med mig direkt jag la ut eventet på sociala medier.

Det blir inte alltid som vi tänkt oss men resultatet kan vara helt okey för det. Min riktiga premiär blir en annan gång, just nu oklart när.