Att cykla i motvind kan ses som ett rejält träningspass ... eller som en onödigt lång uppförsbacke som gör dig totalt genomsvettig.
Okey hem då det finns dusch och rena kläder, jobbigare när målet är jobbet och inga fräscha kläder finns i väskan.
Trött kropp belönas med soffläge.
Tänker på de dagar då vi fick låna syrran och hennes dotter. Trots kort framförhållning vilket innebar arbetsdag så hann vi massor, framför allt hann vi prata och bara vara, umgås.
All tid som går mellan våra träffar finns liksom inte. Vi är tighta, har alltid varit och kommer alltid att vara ... därför känns det tomt när de är borta igen (läs hemma hos sig). Lika och olika.
När vi växte upp var vi bästa / värsta kompisar, vi tjafsade och bråkade, retades och kivades men sällan länge. Vi delade rum och hemligheter. Tryggheten i varandra har hängt med så länge jag kan minnas.
Att få berätta episoder om vår uppväxt för M, sådant som vi gjorde när vi var i hennes ålder känns fint. Hyss, dumheter och traverklamp blandat med bättre grejer.
Prata om rädslor, styrkor, framtids planer och drömmar, det berikar oss alla. Gå all in i VM fotbollen och diskutera livet över ett glas vin.
Kvalitets stunder fyllda av kärlek och värme.
Det vi syskon har märks i relationen våra barn har till varandra och det gör mig lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar