Yogalärare

Jag smakar på ordet, på titeln och på benämningen av min nya yrkesroll. Vissa stunder fylld av tvivel och andra med en stark känsla av att just detta passar mig som handen i handsken.

Har lärt mig så enormt mycket, om mig själv, om anatomi, filosofi, sekvensering, assistering och vad min roll som yogalärare innebär. Inser att jag enbart börjat, att detta är starten och att jag aldrig kommer att bli klar.

Hur kommer det sig att jag tillåter mig att tvivla på min förmåga när jag möter elever som ger mig så oerhört mycket positiv förstärkelse? Jag ser i deras ögon att de menar vad de säger och ändå är jag osäker trots att jag är medveten om mina styrkor.

Kanske är det så enkelt som att det handlar om att jag är behöver göra de 35 klasserna (har haft 15) så jag får mer rutin?

Innerst inne säger mitt hjärta att jag kan ... behöver bara vara snällare mot mig själv och verkligen, verkligen tro på min  magkänsla.

Vikarierade i morse och klassen blev så lyckad som jag enbart kunde önska. Eleverna boostade mig enormt och uttryckte att devill yoga med mig fler gånger. Det gjorde att jag känner att jag är på rätt väg.

Varför infinner sig tvivlet en timme senare?

För att jag ännu inte har några fasta tider att hänvisa till? För att jag är ödmjukt medveten om att jag enbart startat min resa/profession? Och vem förväntar sig egentligen att jag ska kunna allt?

Vår utbildning var grundlig och vi har fått med oss mycket mer i vår ryggsäck än många andra när de går en 200 timmars utbildning. Ambitionsnivån hos både lärare och elever var hög och alla examinerades med flaggan i topp. Mina kursare och jag själv fick de finaste lovorden av våra lärare. Så varför tvivlet?

Jag är nybörjare, min resa börjar nu och för dig som kanske vill prova på att yoga med mig så säger jag välkommen! Antagligen kommer inte du att märka de frö av tvivel som bor i mitt hjärta idag, de ska motas bort genom att praktisera, igen och igen tills dess att jag känner mig helt trygg och grundad. Fram tills dess är jag good enough.

Ha en bra dag!