Exploderande croissanter

På väg till mitt extraarbete promenerade jag genom stadsparken. I sommarvärmen var det många som njöt, några hade picnic, andra strosade och den tredje kategorin var på väg från eller till något som exempelvis ett studentfirande.

Efter att restriktionerna lättats så är det ett helt annat liv inne i city. Restauranger, barer och fik är fullsatta och det är inte lika lätt att ta sig fram. Det spelades hög musik och från förbipasserande bilar hördes ett ivrigt tutande, studenter.

Vår stad lever igen, det är som att den slumrat bakom törnroshäcken och plötsligt väckts ur sin dvala. Glada, lyckliga studenter skrålade och jag kände hur mina mungipor löpte från ena örat till det andra. Min kropp ville dansa, hoppa och skutta till ära för alla de som firade!

Livet vi väntat på och längtat efter ... är det på väg tillbaka? Eller var dagens känsla en föraning om något vi saknar och önskar? Hur som så blev jag lycklig av att vistas mitt i den (under promenaden till arbetet).

Väl hemma bjöd mannen på räkmacka och vin. Skafferiet bjöd på annat, en överraskning. En croissantförpackning med smördeg hade exploderat, fråga mig inte hur? Detta innebar att det var lika bra att baka ... århundrades fulaste croissanter men som mannen säger "det är smaken och inte utseendet som spelar roll"

Puss och kram!