Min säng känns mindre och mindre som min ...
Det här att dela är okey men de gånger jag vill krypa ner så är det ofta upptaget, främst av Stanley. Emellanåt är det båda katterna som vilar skönt vid min huvudkudde eller så är det Audrey.
Händer att jag lagt mig skavfötters, trots att det är MIN säng, av den anledningen att jag inte vill störa. (När katterna flyttar sig så kan jag lägga mig åt rätt håll.) Tilliten vi bygger upp handlar om ömsesidig respekt och tanken är att katterna alltid ska känna sig välkomna.
Vissa kvällar glider jag försiktigt in bredvid Stanley, ibland fungerar det och andra gånger tycker han att undertecknad kommer för nära och går.
Mannen har inte alls detta bekymmer. Hans säng är ofta ledig, inte alltid men ofta, därför kan han chilla bredvid katterna och jag får då sätta mig i soffan eller göra något annat. Faktiskt inga problem, inte egentligen. Jag gillar tanken att alla känner sig trygga i vårt sovrum. Dela är därför ledordet och nästan allt mitt är ditt om du är schysst (och heter Audrey eller Stanley).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar