Min kropp och huvud har behövt återhämtning och vila mellan alla arbetsuppgifter att pricka av på to do listan, därför bjuder jag på ett blogginlägg ifrån januari 2020:
Tanter att älska, hur underbart är inte det!?
Varje vecka möter jag ungefär samma gäng i en av stadens yogasalar, det är kvinnor i varierande åldrar men med samma motivation. De mår bra av att yoga och vill utvecklas. Gruppen är förhållandevis homogen, vilket betyder att de är på samma nivå. Två kvinnor är äldre än de andra och hade jag inte vetat så skulle jag aldrig gissat att de fyllt 70 år! (De har själva berättat.)
Jag blir grymt imponerad över kraften kvinnorna besitter och i mina ögon är de grymma förebilder (inte minst för mig).
Hur som, damerna önskar assisteringar, de vill ha tekniktips och ställer spännande frågor. I måndags skapade jag därför en klass utifrån önskemålet att bättre och lättare kunna kliva fram från/ur hunden. För dig som kanske undrar så innebär detta en hel del coreträning, vilket ofta är både jobbigt och tufft. Med block som hjälpmedel vägledde jag damerna. Det svettades, pustades och skrattades.
Igår var det dags att mötas igen. Några hade missat måndagens klass och undrade vad vi gjort.
- Jag hade ont i hela kroppen efteråt, det var riktigt jobbigt, sa en av 70plus tanterna.
- Men så bra!, sa den andra.
Vissa övningar repeterades och innan vi skiljdes åt skämtade jag om att de skulle få de jobbiga "core övningarna" i läxa, att träna varje dag, till nästa vecka.
Vid ytterdörren meddelade den ena 70plusaren att hon, kanske inte redan samma kväll men sen på allvar skulle träna hunden (varje dag). Be sin man filma och studera för att se hur hennes hund ser ut.
Snacka om att ge allt, att vilja, att sträva mot ett mål och att hålla sin egen fana högt. Grymt säger jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar