Vissa dagar testas vi mer än andra och i fredags hade jag en sådan dag. Vet inte hur du reagerar när det mesta blir fel, själv ser jag situationen som en utmaning och blir lösningsfokuserad samtidigt som tanken att ett nytt blogginlägg skapas ger mig både energi och ett finurligt leende. Jag är långt ifrån perfekt och min spontana impulsivitet kan emellanåt sätta krokben men det brukar oftast ske när bollarna i luften är för många och jag inte hinner fånga upp varenda en.
I fredags skulle undertecknad hålla i en minnesstund. Ett sms skulle skickas från chefen med information. Fick inget meddelande och tänkte att situationen antagligen var stressig för chefen eller att han glömt bort. Åkte iväg till restaurangen för att hämta allt som skulle behövas och upptäckte att ingenting var packat ...
Okey? En anställd ringde sin kollega, chefens son för att dubbelkolla och plockade sen fram den förtäring som skulle med. Dukar, ljus, kaffe, blommor och annat som är standard fick jag själv plocka ihop. Blommorna såg tråkiga och halvvissna ut men tänkte att dessa skulle gå att styla. Förlorade massor av tid men med chefens son i luren så gick packandet snabbare.
Körde hela vägen till kyrkan (på andra sidan stan) och blev sen osäker på exakt var församlingsgården låg? Tro inte att jag googlat innan, tänker alltid att det finns någon att fråga eller att undertecknad hittar utan att söka vägbeskrivning. Frågade kvinna som skakade på huvudet och ringde chefens son igen, M. Vi har arbetat ihop och han är schysst. Fick veta att jag kört för långt och vände. Hittade huset.
Nästa "problem" uppstod när jag skulle trycka kod och tagg mot låset, istället för att låsa upp låste jag och larmade på! Var för snabb ... läste visst inte ordentligt ... Shit happens. För att larma av behövde jag en personlig kod. Oops! Ringde M igen som kunde koden utantill. Yes, världens bästa M, tack!!!
När jag därefter staplat backar i famnen för att bära in så ringde min mobil, nu var det chefen. Honom hade jag egentligen inte tid att prata med eftersom tiden tickade men svarade trevligt och sa att allt var i sin ordning. Jodå, jag hade allt som behövdes. Berättade att M hjälpt mig och att undertecknad hade koll.
Fast helt sant var inte mitt svar, dukarna kom aldrig med ... Detta insåg jag på väg till kyrkan men eftersom tiden var knapp och det skulle ta alldeles för lång tid att vända och hämta så valde jag att skjuta från höften. På något sätt skulle detta lösa sig. Inte bra men ... jag dukade så snyggt det var möjligt med ledsna blommor som mirakulöst lyckades få lite mer livsglädje.
Minnesstunden förflöt utan problem det enda "frågetecknet" därefter var uttagen till centraldammsugaren? De hade liksom trollat bort sig själva. Löste det genom att sopa och våttorka. Slängde sopor på rätt ställe och larmade på ordentligt. När jag senare återlämnade backar och nyckel möttes jag av kock nummer två, den trevlige som sken upp då han såg mig. Hade allt gått bra? Japp svarade jag och log ... för efter de förutsättningar som dagen bjudit på så hade jag rott båten i land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar