Vaknar än en gång till en vit morgon. Snön har fallit under natten och efter frukost är det dags att sopa trappan, bilen och skotta. En skön aktivitet eftersom jag välkomnar vintern. Hur länge den stannar är omöjligt att veta? I vår stad kommer den och går. Det snöar och allt blir magiskt fint sen kommer regnet och plusgrader ... marken blir åter grönbrun och träden kala.
Varannandags väder eller emellanåt flera årstider under samma dygn, den där grönbruna utan snö har jag ingen titel på, det är inte vinter men heller varken höst eller vår utan något annat?
Så vågar jag glädjas? Ja, för det är bättre att ha fått vara glad åt allt det vita än att inte våga hoppas och önska. Så där realistiskt lycklig över det som erbjuds.
Vad som dock är förrädiskt är verkligheten under snön, där finns större eller mindre isfläckar. Jag som promenerar och/eller springer vet men det du inte ser finns liksom inte. Trots vetskapen i bakhuvudet och att alla sinnen är inkopplade (ligger i beredskap) så slinter foten emellanåt och armen flaxar till. Jag håller mig på benen men det är lika obehagligt varje gång det sker.
Under den långa promenaden ser jag hur en kvinna kliver av bussen, sneddar mot bostadshus och sen skriker rakt ut. Vrider på huvudet och ser henne ligga på marken. Ropar och frågar om hon önskar hjälp eftersom hon inte reser sig. Svaret är ja. Så jag sneddar över gräset under snön och går över en liten spång. Ser blankisen under hennes kropp och frågar ännu en gång hur hon mår.
Kvinnan vill prata engelska och jag byter språk. Hon har slagit i knät och kan inte resa sig så jag stöttar henne. Vi pratar lite och när jag konstaterar att hennes kropp fungerar som den ska (om än lite blåslagen) så står undertecknad kvar en stund för att se hur det går för henne att ta sig till sitt arbete. Jag föreslår att hon går mellan träden, inte på gångvägen där isen kan finnas. Så ropar vi hejdå och jag fortsätter hemåt.
Tyvärr är jag rädd att många fler än denna kvinna kommer att ramla idag, att benbrott kommer att inträffa och att några behöver söka vård. Hoppas att jag har fel ...
Ta det försiktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar