Nu säger vi adjö till julen. Alla girlanger, stjärnor, tomtar, tavlor, dukar och annat pynt städas bort, ner i kartonger och in i vårt källarförråd. Även granen men den återvinner vi inte så den hamnar på grankyrkogården.
Alla i vår lilla familj är inte glada, det finns ett par som är ytterst missnöjda och det är Stanley och Audrey. Katterna bryr sig enbart om det som är grönt samt det som rullar. När jag började klä av granen kom de springande båda två, inte för att hjälpa till utan för att protestera.
De la sig mitt under de nedre grenarna så nära foten de kunde och följde varje steg jag tog, det var som om de sa: "Från och med NU är vi trädkramare och ni rör INTE vår gran!!!"
Vi lät våra fyrfota familjemedlemmar hållas. Stanley älskar att ligga under trädet, känna doften från skog och natur. Audrey plockar ner en kula med jämna mellanrum för att leka. Igår fick hon tag på en liten bit kungsgran och dribblade den som om det varit en boll. Hon tog den med upp i soffan och lekte länge mellan kuddarna.
Egentligen no no men vi har en mjukare och mer avslappnad inställning till vad som är okey eller inte nu för tiden. Sa till mannen att vi/jag knappast suttit lika obrydd om det varit sönerna (när de var små) som spridit barr i skinnsoffan bland kuddarna ... (Grabbarna hade fått gå ut och leka)
Nu orkar jag inte bry mig, inget blir förstört och barr går att dammsuga upp. Låt Audrey få leka! Betyder detta att jag kommer att bli en mer tillåtande farmor (om/när den dagen kommer)? Kanske? Hoppas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar