Min meditationskurs är inne på sin åttonde vecka! Jag har snart klarat av 2/3 av kursen. Varje dag har jag suttit på mattan och ibland har det varit jobbigt. När själva meditationstiden ökades från sex till åtta minuter brottades jag med min kropp.
Fötterna domnade, ryggen värkte och höften muttrade. Det hade varit lätt att ge upp men inte jag. En god vän tipsade mig att sitta på en kudde. Jag började experimentera, vad och hur skulle jag göra för att hitta balans i min kropp?
Olika dagar gör jag på olika sätt, ibland sitter jag på filt, emellanåt med ryggen mot vägg men oftast på en kudde som är lagom fast och med rätt storlek. Det gäller att lyssna in kroppen, vad önskar den idag?
I morse ökade meditationstiden från 12 till 15 minuter vilket är mycket. Oops, tänkte jag. Fixar jag en ökning på tre minuter? Klart jag gör! Men insåg att en plan var bra att ha så jag utformade snabbt en.
Jag valde att räkna varje utandning och hann räkna till 56 stycken, det är 3,7 andetag i minuten. Jag klarade mina 15 minuter och kroppen bråkade inte minsta lilla.
Instruktören säger att den ökning vi gjorde idag ofta får reaktioner, att det kan upplevas som Hellweek 2. Nu vet jag att tiden är möjlig för mig, om det går lika lätt i morgon är en annan fråga. Det mesta handlar om mental inställning, om min kropp säger okey så har jag de förutsättningar jag behöver. Vi får samarbeta.
Idag är jag både stolt och tacksam,
i morgon kämpar jag vidare.
Namasté
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar