För min/vår pappa var det vilande att arbeta med kroppen (under lediga stunder samt semester) och så här "mitt i livet" så känner jag samma sak. Att solbada som jag gjorde när jag var i våra kids ålder är inte lika enkelt, jag blir rastlös. Det är en sak att ha sällskap, en annan att bada själv.
Med en tomt som vår så finns alltid uppgifter att ta itu med. Naturen vilar inte och "to do listan" växer snabbt om inget görs. Mogna bär behöver plockas in (varje dag), ogräs rensa, gräset klippas och poolen ses över. Sen har vi de större jobben: att gallra och beskära buskar, träd och häck samt andra sysslor (mannens).
Syrenen är nu hälften så stor och växterna vid vår damm har gallrats och klippts ner ordentligt så vi kan se rännan, den där vattnet ska rinna. I själva dammen blommar näckrosorna för fullt, några vita och andra rosa. Väldigt vackert!
Under helgen som varit har jag arbetat men också badat, sprungit, yogat och kört skottkärran fram och tillbaka, det blir mycket kompost av en halv syren! Tror inte det är en underdrift att skriva tio rundor med fylld kärra.
Belöningen är tillfredsställelsen när uppgiften är slutförd. Att stolt få sträcka på mig och känna glädjen av ett väl utfört arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar