Jag åt mig framåt ...

Min promenad till arbetet tog längre tid än beräknat. Det var på själva skogsstigen som förseningen uppstod.

Min radar vad gäller skogens bär var påslagen och söta, solmogna godsaker fanns plötsligt över allt. Näsan vittrade smultron, hallon och blåbär och blicken konstaterade att luktsinnet fungerade felfritt.

Jag åt mig framåt, fick ett smarrigt mellanmål och kände mig senare nöjd över att komma bort ifrån åsen och ner till ån där benen kunde fokusera på rörelse.

Ja, jag hann i tid, mycket tack vare att det oftast finns marginal för att slippa stress. Idag gör jag det igen, promenerar till jobbet men stänger av min radar och kopplar upp mig mot ett sommarprat.

Önskar dig en skön och bra sommardag!