Bjuder på del två av resan till Maldiverna, skrivet den 14e juli 2017. Den avslutande delen som vi gärna varit utan och som jag inte vill utsätta någon annan för.
Mardrömsfärd hem ifrån Paradiset
Vad säger man? Älskar äventyr men det vi varit med om de senaste 36 timmarna önskar jag som sagt att alla andra slipper. För att specificera så kan jag precisera de värsta timmarna till ca 10.
För att korta ned historien lite så sammanfattar jag början.
- Allt började med en gäll telefonsignal. Jag satte mig i givakt i sängen, väckningssamtalet skrämde nästan slag på mig. Uppstigning kl 05:15 i totalt mörker , dags att resa hemåt.
- Fötterna protesterade högljutt åt att behöva kliva i sneakers och kropparna kändes zombiliknande.
- Sjöflygplan från ön till Male helt okey.
- Incheckning och boarding till Doha utan anmärkning.
- Planet försenat inför start, lyfter men tar inte höjd. Kaptenen meddelar att problem uppstått med landningsställ och vänder tillbaka till Male. Massor av frågetecken, kan planet fixas? Måste vi stiga ur och lasta av? Finns det reservdelar eller andra flighter? Vi som hade så bra sittplatser och som precis slappnat av för att äta frukost och kolla film, kanske sova lite. Vad händer nu? Kommer vi överhuvudtaget hem?
Timmarna går och så plötsligt ska alla checkas om, typ samtidigt, det går INTE fort.
Hur som helst och när vi tappat allt hopp om att komma med kvällsplanet till Male så får vi våra nya boardingkort i händerna. Jippi!!!
Senare kommer vi att fråga oss om det inte varit bättre med hotellnatt i Male?!?
Planet tankas och efter 45 minuter då vi fortfarande står på plattan blir det hett i kabinen, luften står stilla och det finns ingen fungerande ventilation. Folk står upp i gångarna och fläktar sig med flygplanets informations blad. En småbarnsmamma svimmar och läkare måste tillkallas, finns ingen i kabinen som besättningen godkänner så flygplatsens sjukvårdsteam tillkallas. Ytterligare väntan ...
Det som nu blir "tokigt" är att de övriga passagerarna utsätts för en situation som faktiskt blir farlig. Med planet stående på plattan, i hettan och utan ordentligt syre mår fler och fler illa. Yrsel, huvudvärk och illamående sprider sig som virus. Jag och mannen söker oss till den bakre utgången där det fläktar lite. Vi försöker hjälpa de vi kan. Besättningen serverar vatten, juice och Kitkat. Timmarna går.
Vid det här laget är många passagerare vansinniga, de skäller på besättningen som försöker göra vad de kan. Informationen från kaptenen är nästan obefintlig och fler personer ber att få lämna planet, de vill inte utsätta sin hälsa för de hälsorisker den rådande situationen kan innebära eller så mår de redan så dåligt att de inte klarar av att flyga. Varje utcheckning innebär längre väntan, bagage ska letas fram och papper ska fyllas i. Över fyra och en halv timme befinner vi oss på planet innan det får tillstånd att lyfta och resan som följer innebär fortsatta påfrestningar.
Själv försöker jag sammanfatta denna mardröms hemfärd i efterhand vilket ä svårt. Kort sagt: jävla soppa!
Något tilltufsade, hungriga och med ordentlig sömnbrist så kom vi till slut hela vägen hem till Sverige. Vi överlevde!
Vad vi inte visste då (när vi landade hemma) var att vi skulle bli sjuka av alla de bakterier och virus som frigjordes på flyget när vi stod stilla på plattan, i hettan.
Vad vi också lärde oss var att aldrig resa någonstans utan Resorb!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar